Mitt liv....
... jag är trött på jantelagen, att man inte ska få kunna säga när man tycker om sig själv, eller att man älskar sitt liv. För det tas som att man är egocentrisk och bara ser sig själv i första rummet. - Och vad är det EGENTLIGEN för fel med det? Det är väl bra att man känner så om sig själv, under vissa gränser såklart - men fortfarande.
Jag har inte alltid haft det så ljus, så lätt på vägen. Jag har har mörka dalar och krokiga vägar fram i många utav mina år och knaprat medicin, det är inte förens nu som vägen blir lättare att vandra, allt är ljusare och ljusare.
Då vill jag kunna känna att jag KAN säga det. Och just nu är mitt liv precis sådär som jag vill ha det. Jag har världens bästa familj, jag älskar mitt jobb och jag kände lite speciellt i dag när jag cyklade ner til jobbet att - mitt jobb är fan nästan mitt liv, eller iallafall det som formar mig - och känslan var skön. Tror inte alls jag skulle vara lika glad utan det. För ingen förstår... det är inte bara jobbet i sig... det är folket, det är kollegorna, det är intresset, det är att dela energier med varandra och göra det man brinner för.
Folk tycker att det är jobbigt med min positivitet hela tiden, att jag oftast är så glad och sprallig. JA, jag är det... och jag tänker vara det. Men självklart har även det en baksida. Självklart har jag också nedgångar ibland, det är ju bara helt mänskligt.
Sitter just nu i min soffa, i min otroligt mysiga lägenhet... det är mörkt, jag har tänt en massa värmeljus och jag lyssnar på Uggla i högtalarna.... tänker på mitt liv och känner..... jag mår bra såhär. - Visst, det är ensamt som fan om kvällarna, och visst, jag saknar en del saker....MEN, jag är rätt nöjd. För jag mår bra.
.... och DET.... har varit en lång resa hit.
Puss från Tuss!
Jag har inte alltid haft det så ljus, så lätt på vägen. Jag har har mörka dalar och krokiga vägar fram i många utav mina år och knaprat medicin, det är inte förens nu som vägen blir lättare att vandra, allt är ljusare och ljusare.
Då vill jag kunna känna att jag KAN säga det. Och just nu är mitt liv precis sådär som jag vill ha det. Jag har världens bästa familj, jag älskar mitt jobb och jag kände lite speciellt i dag när jag cyklade ner til jobbet att - mitt jobb är fan nästan mitt liv, eller iallafall det som formar mig - och känslan var skön. Tror inte alls jag skulle vara lika glad utan det. För ingen förstår... det är inte bara jobbet i sig... det är folket, det är kollegorna, det är intresset, det är att dela energier med varandra och göra det man brinner för.
Folk tycker att det är jobbigt med min positivitet hela tiden, att jag oftast är så glad och sprallig. JA, jag är det... och jag tänker vara det. Men självklart har även det en baksida. Självklart har jag också nedgångar ibland, det är ju bara helt mänskligt.
Sitter just nu i min soffa, i min otroligt mysiga lägenhet... det är mörkt, jag har tänt en massa värmeljus och jag lyssnar på Uggla i högtalarna.... tänker på mitt liv och känner..... jag mår bra såhär. - Visst, det är ensamt som fan om kvällarna, och visst, jag saknar en del saker....MEN, jag är rätt nöjd. För jag mår bra.
.... och DET.... har varit en lång resa hit.
Puss från Tuss!
Ajaj.
Bra där... nu ställer jag till det igen. Och på allt detta så jag har så himla förbannat ONT i magen, vad är det nu för fel?! =/ undrar vad som försegår där inne egentligen.
På med kläder och iväg till jobbet nu då.
Puss från Tuss!
På med kläder och iväg till jobbet nu då.
Puss från Tuss!
Sätter punkt på detta.
Du tar all min sista energi, du tynger mig mer nu än vad du gör mig glad... du brukade göra mig till den lyckligaste på jorden. För inte alls längesen... Vad hände med dig egentligen?! - Jag hängde aldrig riktigt med där....
Satt och var glad för en stund sen, nu känner jag mig så jävla slut, all min energi jag hade bara rann ur mig, av några få sms i min telefon. Från dig...... Du är verkligen expert på att få mig att känna mig värdelös. Du påstår nångång att du älskar mig, men att kasta så mycket skit på nån man "älskar" är inte riktigt sunt, vad jag vet iallafall.... känner inte riiiiiktigt den där kärleken från dig.
Ett förhållande fungerar ALDRIG av osäkerhet. Att begära att sin partner (för att man själv har svårt att lita på folk) ska börja radera alla man känner för att man själv kan känna sig trygg. Det har jag varit så dum och gjort så sjukt många gånger i mitt liv..... och jag vet att det inte gör någonting bättre, snarare sämre..... för "problemet" kommer liksom inte försvinna, man lättar bara på trycket istället, tillfälligt.
Satt och var glad för en stund sen, nu känner jag mig så jävla slut, all min energi jag hade bara rann ur mig, av några få sms i min telefon. Från dig...... Du är verkligen expert på att få mig att känna mig värdelös. Du påstår nångång att du älskar mig, men att kasta så mycket skit på nån man "älskar" är inte riktigt sunt, vad jag vet iallafall.... känner inte riiiiiktigt den där kärleken från dig.
Ett förhållande fungerar ALDRIG av osäkerhet. Att begära att sin partner (för att man själv har svårt att lita på folk) ska börja radera alla man känner för att man själv kan känna sig trygg. Det har jag varit så dum och gjort så sjukt många gånger i mitt liv..... och jag vet att det inte gör någonting bättre, snarare sämre..... för "problemet" kommer liksom inte försvinna, man lättar bara på trycket istället, tillfälligt.
Vad jag känner för dig spelar inte så stor roll just nu, för ditt beteende visar att du inte förtjänar min kärlek.
Jag älskar mina vänner för mycket för att radera dem, för dig, eller någon annan. Och jag bryr mig inte om vem som läser detta, eller vem som tror vad.... jag måste bara få skriva av mig.. för jag orkar seriöst inte.
Hoppas jag nångång kan hitta den där killen som jag förtjänar, som får mig att må bra, som stöttar mig, som tycker om alla mina vänner, som inte bryr sig om mitt förflutna så mycket, som kan skratta och gråta och dela allt med mig. Någon som älskar mig helt och hållet för den jag är, utan att leta fel eller starta massa bråk, någon som inte är svartsjuk, och nån som ser mig som nummer ett i alla lägen!
Nu räcker det..... nu sätter jag punkt för våran resa.
Puss från Tuss!
A tragic heartbroken being.
Det är lördag.... och igår hade jag en jätterolig fredagskväll tillsammans med min "fruga" och hennes vänner. Vi skrattade inte lite och fyfan vad det var härligt.... hela kvällen blev tokbra!
Idag har jag bara tagit det lungt, och städat och fixat lite. Hade tänkt tvätta fönstrena med det får jag göra i morgon tror jag. Nu sitter jag och umgås. Och i morgon är det söndag.
gonattpuss från tuss!
Idag har jag bara tagit det lungt, och städat och fixat lite. Hade tänkt tvätta fönstrena med det får jag göra i morgon tror jag. Nu sitter jag och umgås. Och i morgon är det söndag.
gonattpuss från tuss!
Ny start på veckan
Idag vaknade jag helt stressad.... drog ner till stan och fikade med mamma, moster, kusin och Lena. Sen gick jag till jobbet och var där fram till klockan tre. har gått jättebra idag.
Någonting säger mig att nått inte är bra... men jag vet inte vad det är.
Sen tänker jag på den där personen som berör mitt liv så himla mycket. Ojoj.
Fundera kanske är nått jag bör göra.
Puss från tuss!
Någonting säger mig att nått inte är bra... men jag vet inte vad det är.
Sen tänker jag på den där personen som berör mitt liv så himla mycket. Ojoj.
Fundera kanske är nått jag bör göra.
Puss från tuss!
Mycket funderingar
Jag svek en av de bästa i mitt liv. Hon pratar inte med mig idag... och jag saknar henne enormt mycket varje dag. Önskar vi kunde reda ut allt och bara släppa det och gå vidare som de vänner vi var....
Nåja, var evigheter sen jag skrev. Har hänt mycket senaste tiden. Från att gå och nästan bli tillsammans med någon man älskar, samma vecka som man senare får en chock av att få veta att det inte alls var så bra som man själv trodde. Det är klart man backar lite som människa, en egenskap vi har för försvara sitt sårbara hjärta. Nu är jag lämnad, förvirrad.
Idag vet jag inte vad jag vill längre... Sen träffade jag en intressant person i helgen som fick mig att börja fundera kring livet, vad man vill få ut av livet, vad man faktiskt måste och inte måste göra för att komma nånstans, och att livet faktiskt är till för att - Levas! Och jag känner att jag levde i helgen.... och det var jävla skönt att känna det.
Kommer nog stänga in mina känslor ett tag. Fundera för mig själv vad jag vill göra med mitt liv. För det är det enda ingen kan ta ifrån mig.... mina drömmar, planer, idéer, osv...
Kan väl känna att klockan tickar inom mig, det börjar bli dags att hitta den rätta att skaffa barn med, bilda en egen familj, innan jag blir för gammal, innan mamma och pappa blir för gamla och missar allt. Om jag ens kan få barn. Det vet man ju inte, sånt ska man inte ta för givet, aldrig!
Låter magen avgöra vad som är rätt och fel.
Puss från Tuss!
Nåja, var evigheter sen jag skrev. Har hänt mycket senaste tiden. Från att gå och nästan bli tillsammans med någon man älskar, samma vecka som man senare får en chock av att få veta att det inte alls var så bra som man själv trodde. Det är klart man backar lite som människa, en egenskap vi har för försvara sitt sårbara hjärta. Nu är jag lämnad, förvirrad.
Idag vet jag inte vad jag vill längre... Sen träffade jag en intressant person i helgen som fick mig att börja fundera kring livet, vad man vill få ut av livet, vad man faktiskt måste och inte måste göra för att komma nånstans, och att livet faktiskt är till för att - Levas! Och jag känner att jag levde i helgen.... och det var jävla skönt att känna det.
Kommer nog stänga in mina känslor ett tag. Fundera för mig själv vad jag vill göra med mitt liv. För det är det enda ingen kan ta ifrån mig.... mina drömmar, planer, idéer, osv...
Kan väl känna att klockan tickar inom mig, det börjar bli dags att hitta den rätta att skaffa barn med, bilda en egen familj, innan jag blir för gammal, innan mamma och pappa blir för gamla och missar allt. Om jag ens kan få barn. Det vet man ju inte, sånt ska man inte ta för givet, aldrig!
Låter magen avgöra vad som är rätt och fel.
Puss från Tuss!
