Tuss

Vaknade denna morgon, jättetidigt av att jag inte kunde andas... genomförkyld och feber som värmde mig lite väl för mycket. Var kom den ifrån? Kände mig lite halvkass när jag åkte hem igår eftermiddag, men då var det mest huvudet som bråkade med mig och yrsel.

Hursomhelst gick jag upp och (morgon människa som jag inte är) gjorde en kopp te med honung i och la mig i sängen igen... huvudvärken kom tillbaka, men jag lyckades somna om en stund.

Har känt hur hela mitt liv bara snurrat runomkring mig, folk från "andra sidan" har pratat för fullt med mig och jag blir så himla berörd och känslig av det. Har börjat lära känna en helt fantastisk person, som jag ser som min alldeles egna "ängel" här på jorden. Och sakerna som min ängel gått igenom i hela livet och alla förändringar som hänt under alla åren, berör mig på djupet (och då menar jag verkligen på djupet). För jag kan relatera till en del av det- Känslan att VILJA ändra på sitt liv, att få en spark i röven och faktiskt bli den man "vill" vara, att "vilja" leva och stå på egna ben och bli en unik person, sig själv och synas! Att lämna det gamla bakom sig och blicka framåt.

Idag hände någonting som jag inte trodde skulle kunna hända... det är 11 år sedan i år (men inte på dagen) som min älskade Morfar låg i sin sjukhussäng på intensivmottagningen här i Eskilstuna och jag mindes plötsligt några minuter av mitt liv - idag - NU-  som en jättestark flashback som svepte mitt sinne och tog fram alla de tyngsta tårarna (vi snackar hulkande tårar från djupet av magen) man kan gråta ut från sin kropp - 11 år senare, som att det var precis NU han dog. - Hur kommer det sig?

Jo, jag läste en sak och den fick mig att verkligen känna. Det jag inte känt på många år. Och nu låg jag här i min säng och kände hur tårarna sakta började rinna, jag såg tydligt hur morfar låg där i sin säng med det sista medvetandes jag fick uppleva och som alltid - Skulle han ju skämta med mig som han alltid gjorde, han drog en suck och försökte vara lustig fast att han låg där och hade jätteont och var jättesvag - för mig. För att jag inte skulle oroa mig.  - Åh du älskade man, om du bara visste hur mycket tårar som bokstavligen forsar ur mina ögon just precis i skrivande stund. Och jag vet att du vet det, för jag känner din närvaro, och kanske är det DEN som släpper loss allt detta?

Det är rätt intressant hur en person med mediala kunskaper (på en lite starkare grad än jag, även yrkemässigt) kan sitta och säga (drygt 3-4 år sen) att jag ska träffa en person och att den personen ska göra si och så med mitt liv.  Hon sa att den personen ska förändra mitt liv positivt och hon såg en ljus framtid. Ju mer jag tänker på det, ju läskigare blir det. Men ändå så himla häftigt. Och efter att ha fått träffat denna underbara människa så inser jag - Att detta är bara början, och det finns mycket väl en mening med att våra vägar korsas.

Jag vet att våra liv redan är skrivna innan vi föds. Jag vet att allt vi går igenom ska vi lära oss någonting utav, och jag vet att i slutändan så ska vi alla dö, vetandes om att vi följde planen - Och om inte, då kommer vi tillbaka och "spökar" tills vi får ro, eller så skapar vi ett nytt liv och fortsätter där vi slutade. - Jag tror starkt på detta, för att jag vet att det till viss del ÄR så. - Jag fick äran att besöka "andra sidan" en gång och det är den vackraste platsen man kan komma till -  om man är väntad.

Jag är helt ur fokus idag. Jag är känslig som fan och....Jag hör den där vackra kvinnans röst, en mörkhårig dam som jag inte riktigt känner igen... men hon pratar om en man som jag ska stötta, som jag ska finnas där för och bromsa ner, när det blir för mycket.  - Jag tror jag vet vem hon är, och jag tror jag vet vem han är. - Men det.... berättar jag inte om här.

Nu ska jag torka min tårar, och hoppas på att knuten i magen försvinner, och att mitt liv blir som jag har tänkt.  Idag är jag tyst  - säger inte ett ord.

Vad ska jag säga?

Puss från Tuss <3