Tuss

Allt är nersläckt, endast stearinljus är tända överallt i min lägenhet. Det är mörkt, mysigt och nästan lite läskigt.. ensamheten tar över otroligt. Och känslan av saknan att känna sig riktigt över öronen älskad ekar i bröstet.... tårarna är många och rinner utan möjlighet av att sluta.... Vad hände med att älska mig mest på jorden? Värdesätta MIG högst och göra allt i världen för mig?

Tror att jag kanske fick en fel bild av vad sann kärlek är. Kanske trodde jag att det bästa för mig, var lite överskattat? Man får nog inte uppleva sånt i det här livet. För jag kan inte lita på någon, för folk är aldrig helt ärliga, de bär på hemligheter för att de är så förbannat rädda att såra någon... och? jag har lidit tillräckligt i mina dagar. Jag kan ta ärlighet.... men jag kan fan inte ta lögner och svek... eller att folk döljer saker för mig eller går bakom ryggen på mig. Det är noll tolerans...

Vad hände med att älska mig... den jag är... den här tjejen här..... bara älska mig och ge mig hela världen?


Kanske blev det fel från början...