Tuss

Jag blir så otroligt känslig när det är dags för att PMSet att sätta fart i kroppen. Det händer inte alls ofta att jag råkar ut för det, för jag brukar slippa. Men man känner direkt när det är dags. Jag blir så känslig att man kan dö!

Usch, normalt skulle jag skratta åt mig själv om jag träffade på mig själv med PMS. Men när man sitter innanför kroppen så är det inte så lätt. Grejen var... att idag kom en kille in på jobbet innan jag skulle stänga, han brukar komma in ibland och säga hej till mig och prata...om allt och inget. Känner honom inte dock. Idag kom han in och så tittar han på mig och säger/frågar: "åh, väntar du också?" Jag ba: "va? ne vad menar du?" - "är det tvillingar?" Säger han helt seriöst, och blir förvånad när jag blir arg och säger "nej jag är bara tjock"....

Blev jätteledsen då... självklart sa jag inte det. Men där föll hela mitt självförtroende.

Ska jag sitta och säga till mig själv nu? "du är så jävla snygg ... fyfan vad BÄST du är... och du är så himla bra på allt du gör" "ibland önskar jag fan att jag var lite mer som du" "du är fan allt man vill ha"

Men säger man så till sig själv så bestrider man ju jantelagen och blir egoistisk och dum i huvudet?!

Jag orkar inte, jag går och sover. Och vaknar på bättre humör imorgon!

Puss från Tuss