Tuss

Det känns väldigt rörigt just nu. Saker jag lovar mig själv aldrig mer ska hända, låter jag hända och nu är det dags att flytta igen när jag väl känner mig "hemma", och det tar ett långt tag för mig att hitta ett hem. Delade känslor kring flytten, jag vill bo kvar här för jag älskar lägenheten och utsikten, grannarna och tvättstugan, plus det faktum att det finns hiss. - Men, jag vill också flytta för att slippa stanken i lägenheten, jag vill till ett nytt större, ljusare och bättre läge. Dessutom får jag balkong och kök denna gång.

Tror det är själva grejen att behöva packa ner allt, lämna detta, och börja om, IGEN. Sen packa upp och greja, att sitta och oroa sig för hur flytten ska bli så smidig som möjligt, vilka som ska hjälpa till, hur jag ska få ut möblerna, om jag/vi ska bära bort dem eller fylla bilen med kartonger, osv. Jag blir stressad och osäker, känslig och förvirrad. Och det är inga känslor som jag tycker om speciellt mycket.

Vill inte bli sådär. Men så ska jag ha min vecka snart också, så den påverkar ju ännu mer, samtidigt känner jag pirret i magen över att snart få flytta, att få räkna ner (samtidigt som jag vill få det överstökat).

Gudars. Skönt att kunna skriva av sig.

Nu blir det serier, i morgon ska jag få hjälp att packa det sista sen "bor jag" hos mamma ett tag, tills det är dags.

Älskar dig mamma för att du föreslog det. FAST att det känns som jag bara är ivägen :/

Puss från Tuss!