Tuss

Jag kan hata med mig själv att jag älskar mig i folk, och lever med dem några år och sen alltid blir den som får hjärtat krossat, i enstaka fall har jag varit den som sårat och krossat hjärta. Men hur länge ska detta pågå? Ska jag hitta nån ny leva några år och sen tar det slut, hela tiden? är det så mitt liv ska bli?

Jag vill bara vara lycklig, hela tiden. ( Ska det vara så svårt?) Utan att bråka med folk om ex, eller folk man varit inblandad med (på DET sättet) eller vänner man inte får träffa osv.... ska den resan aldrig ta slut? Ska det bli så i varenda förhållande, från kanske inte mig utan från den personen jag är tillsammans med då? Ska jag alltid få se mitt liv spegla, ena stunden i mig sen i den andra osv...

Jag blir så förvirrad. Igår var det en så skön känsla att få "rensat luften" och idag känner jag mig helt låg och tappar hoppet om kärleken. Blir så trött och less på att det finns svartsjuka, att man kan störa sig på någons liv så mycket, på det man har gjort när man var ensam. När det bara var JAG. Ska man få leva med detta hela livet?

Jag är helt fundersam, och osäker på allt just denna minut. Jag som var så säker på mitt liv och allt som hände i det.

Det gör bara ont nu, om jag ska vara ärlig.

Vad händer nu då?

Puss från Tuss!

Ibland är det skönt att få skriva av sig, och idag är en sån dag.



ÄNTLIGEN har jag fått lägga mitt förflutna bakom mig på mitt eget sätt, helt och hållet. Vilken känsla som lättade hela mig, - nu är jag kvitt allt dumt som hänt i mitt "gamla" liv och nu är det BARA bra saker som kan hända känner jag, fyfan vad det befriade mig att ta det där samtalet, och det kändes så jävla bra!

Det finns ingenting som kan stoppa mig nu. Tror mitt inre sa åt mig att faktiskt ta det där samtalet som skedde idag mellan mig och en person. Var nog meningen att vi skulle (efter ca 8-9 år) ta det där samtalet.

Ni som läser förstår säkert ingenting men jag gör och ingenting kan hålla mig tillbaka nu. Ni har ingen aning om vad som släpptes inom mig. Nu kan jag göra ALLT i hela världen, känns det som. Vill skrika rakt ut, av glädje. Jag kan inte förklara vad jag känner inom mig, jag kan inte förklara varför det var så förbannat viktigt att prata om det, med den personen, jag kan inte säga nått mer än att nått medialt säger att det var rätt, och det var det.

----
HAHA fick veta att "ryktet går" bland gamers-killar på nätet tydligen. Många kände tydligen till att jag och Sandra har varit tillsammans osv SJUKT.

Nu ska jag försöka orka baka lite mockarutor och sen andas ut, fyfan vad jag känner mig lätt som luften!

Puss från Tuss.

• 

  för 10 timmar sedan

  Anne Christensen

  • godmorgon

  • Vad gör d?

  • Ska rprata med chefen om hur texten ska vara ipå plachen vi behöver.Så kan du få lite att pyssla med. Om du vill?

• 

  för 10 timmar sedan

  Josephine Tussi Lakatos

  • nu skriver du till fel unge

  • 

  • lilla mamma

• 

  för 10 timmar sedan

  Anne Christensen

  • Gärna något färgglatt

• 

  för 10 timmar sedan

  Josephine Tussi Lakatos

  • HALLÅÅÅÅ

  • FEL UNGE

• 

  för 10 timmar sedan

  Anne Christensen

  • Jaså????? Hahahaha

• 

  för 10 timmar sedan

  Josephine Tussi Lakatos

  • HAHAHAHAHAHAH

• 

  för 10 timmar sedan

  Anne Christensen

  • Men du såg ju ut som Liza...hahahahaha

• 

  för 10 timmar sedan

  Josephine Tussi Lakatos

  • HAHAHAHAHAH

  • DU GJORDE MIN DAG !!

Du kanske tror att ensamhet är kul, skönt och enkelt. Rena rama "leva livet" nöjet?  - Men inte för mig!

Jag vill bara vara en del av ett liv, tillsammans med en underbar person. Men jag hatar att sakna, och jag hatar att längta och jag hatar att skiljas åt och bli halv. Min kärlek är dessutom farligt stark och kan ibland bli löjligt stark.... den kan få mig få alla möjliga känslor i kroppen.

Men att sitta här ensam, är jobbigt. Att gå och sova ensam, är jobbigare, men att vakna ensam... är värst!

Ändå gör jag detta, hela tiden.

Godnatt och ...

Puss från Tuss!

Nu är det inge kul längre. Vill inte ha den här ensamheten längre.... Jag är fan ingen singeltjej och jag kommer aldrig trivas att vara det heller, jag vet ju redan att jag är en förhållande-tjej! Och mår bäst utav det. Men antagligen så är det väl menat att jag ska vara singel nu?

Saknar känslan av att känna och höra andetagen brevid mig om natten.
Varje liten smekning längst kinden, varje kyss och varje "jag älskar dig!"

:(

Men jag ska ta hand om mig själv nu, när har jag chansen.

Puss från Tuss