Tuss

Känner väl inte att det går sådär jättebra med mitt s.k NYA liv... ensamheten är hemsk. Vill inte vara ensam, äta frukost ensam, laga lunch ensam, äta den ensam, komma hem till min lägenhet efter jobbet och vara ensam, gå och lägga mig ensam.. vakna ensam... osv..... Så jävla deprimerande liv. Nej, det går inte. Dessutom är jag en förhållande-person och jag klarar inte av ensamheten. Behöver ha någon att prata med, vara med, skratta med, hitta på saker med, eller bara vara i samma rum som... och slippa gå och sova ensam. :/

Min enda lösning är att gå hem till mamma när jag känner paniken, för går jag hem istället och är ensam så blir jag deppig och det är det sista jag tänker utsätta mig för. Men hon säger väl till snart. För jag är typ där jämt numera. Dessutom bor jag 1 minut ifrån henne, och två gånger har hon varit här... eller dem. :( Vad är det för fel att hälsa på hos mig? Men min syster som bor i *cencur* kan man börja hälsa på varje dag... jag förstår inte. Har lessnat på att bjuda över folk.

Börjar inse att jag kommer va ensam. Tills nån tar tag i mig och kanske tillochmed måste fria, bo med mig och skaffa ungar. Men då är jag väl 30....... :(

Förlåt för deppbloggen... men jag är så less på det. Enda stället jag inte är ensam på är jobbet. Eller iaf i en timme, sen är jag tillochmed ensam där.


Nej nej nej nu slutar jag....

I dag ska jag iaf få göra julkort. ska bli jättekul :):):):):)  längtar till jobbet, vill åka dit redan nu, och jag börjar inte förens om 1,tim 40 min.... Vad vore jag utan mina älskade kolleger och jobbet? <3 Min största glädjekälla.

Puss från Tuss