Som ett hål.

Du var mitt ljus
Du gav mig värme
Du gav mig trygghet
Du höll mig uppe
Du gav mig liv, glädje och mening.


Jag ser inte längre dina stora vackra ögon
Som tittar djupt in i mina
Jag ser inte längre en famn
En axel att luta mig mot
Den trygghet du en gång gav mig
känner jag inte längre
Den trygget som bara Du kunde ge
Den lycka bara Du kunde ge
Var är den?
Varför blev det så?


Plockar upp spillror
av det som blev kvar...
när du ville gå.
För att aldrig komma tillbaka,
aldrig åter här stå.

Saknar dig varje morgon
varje dag, varje kväll, varje natt.
Och du vet inte hur ont det gör
inom mig, hela tiden.

Kom tillbaka!

Jag älskar dig!
Oavsett vad du gör nu.
Oavsett var du är. - Alltid.


----

Vissa saker går helt enkelt inte att "bearbeta", hur mycket man än vill och försöker. Vissa saker lämnar aldrig ens hjärta, när det väl redan borrats ner, tatuerats in permanent. Var väl mest det jag ville få ut. Saknaden av Dig... är oändlig. Och Du lämnar aldrig mitt hjärta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0