Aldrig mer..
Jag kan inte beskriva hur ONT det gör i mitt hjärta, inombords. Idag dog jag inombords, på riktigt. Det liksom bara sögs ur mig, och lämnade kvar ett tomt skal. hur fan ska jag klara detta nu då? All min styrka bara lämnade min kropp... och jag har gråtit i flera timmar, efter ett panikångestanfall (snarare helt hysteriskt) med sprutande tårar och olidlig smärta, ringde jag över min lillebror som kom och räddade livet på mig. Iallafall så kändes det.
Har varit helt förbannad på mig själv hela dagen... av många anledningar, men jag ska sluta vara så förbannat snäll, ska sluta tänka på ALLA ANDRA och alltid sätta mig sist, ska skita i folk som inte förtjänar min godhet och omtanke, och folk som tar mig förgivet KAN DRA ÅT HELVETE! för jag är så sjukt less på att blir tagen för given hela tiden!
Jag har fått nog.....
Tacksam för att min bror räddade hela dagen, annars hade jag bara varit hemma och sörjt. :(
Hur ska jag resa mig nu? När det inte finns nått kvar....
/ Tuss.
Har varit helt förbannad på mig själv hela dagen... av många anledningar, men jag ska sluta vara så förbannat snäll, ska sluta tänka på ALLA ANDRA och alltid sätta mig sist, ska skita i folk som inte förtjänar min godhet och omtanke, och folk som tar mig förgivet KAN DRA ÅT HELVETE! för jag är så sjukt less på att blir tagen för given hela tiden!
Jag har fått nog.....
Tacksam för att min bror räddade hela dagen, annars hade jag bara varit hemma och sörjt. :(
Hur ska jag resa mig nu? När det inte finns nått kvar....
/ Tuss.
Kommentarer
Trackback
