You.

Glad över att min raring gör något så otroligt fint och bra. När jag tänker efter... - Jag är riktigt stolt över Dig.
Men jag behöver dig här!

Tårarna rinner.... känner mig så sjukt ensam, jag förstår inte? Vad gör jag för fel?
Varför är ingen här och håller om mig och tröstar mig och säger att det är okej....? Vad ska jag behöva säga för att få en kram? eller sällskap bara...

Usch. Dessutom försvinner inte oron i magen... smärtan i magen. Och Mensvärken. Crap.

- Tuss -

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0