Nothing else but ME!
Nu känner jag att det är dags att jag börjar skita i alla andra, som jag är så fruktansvärt duktig på att överprioritera. Försöka prioritera mig själv, för jag har inget val längre, jag måste börja tänka på mig själv, annars kommer detta inte sluta vackert. Så jag försöker börja idag, och jag önskar folk kunde se det och börja acceptera att detta är någonting jag måste göra.
Jag känner hur jag börjar bli överstressad. Och om jag ser på det i helhet så är det egentligen inte mycket jag fysiskt kan stressa över, men inom mig så stressar jag sönder så det skapas magsår för fulla muggar! Jag har ingen energi kvar psykiskt, jag har ingen ork, jag har ingen lust, jag har inte tid! Jag vill bara må bra och slippa ha magkatarr, panikångest, hjärtklappningar och kramp i magen för att jag inte "har tid" att lägga ner tiden jag har kvar på mig själv och ingen annan. Problem och bekymmer väger så jävla tungt just nu av stress. Beslut hit och dit och jag känner att det är inget jag pallar....
Folk som känner mig, och då menar jag VERKLIGEN känner mig bör veta att detta är inte lätt för mig. De bör veta vad jag gått igenom och går igenom hela tiden, de bör ha hänsyn till det och stötta mig istället för att själpa mig.
Jag känner mig helt slut idag fast jag precis har vaknat. Har nog haft själaflykt i natt. Händer lite då och då... Nu ska jag klä på mig och cykla ner till jobbet. Har heldag idag och i morgon, sen är jag ÄNTLIGEN ledig. Det längtar jag till som bara den, (även om jag älskar mitt jobb och skulle kunna bo där) då ska jag inte göra någonting alls. Bara ta det lungt och vila upp mig. Kanske packa lite flytt.
Just nu saknar jag Emma, det hade varit så skönt att kunna sitta i timmar och bara snacka med henne just nu. Hon förstår mig på alla sätt och vis och jag tror fan inte det finns nån som ger mig så bra svar som hon.
Btw. Förstår jag inte hur folk tänker när man säger att man inte orkar prata/diskutera om nått och ändå försöker de prucka på en med en massa snack och försök om att diskutera... så ohänsynslöst till någon som verkligen har noll energi kvar... :(
Puss från Tuss!
Jag känner hur jag börjar bli överstressad. Och om jag ser på det i helhet så är det egentligen inte mycket jag fysiskt kan stressa över, men inom mig så stressar jag sönder så det skapas magsår för fulla muggar! Jag har ingen energi kvar psykiskt, jag har ingen ork, jag har ingen lust, jag har inte tid! Jag vill bara må bra och slippa ha magkatarr, panikångest, hjärtklappningar och kramp i magen för att jag inte "har tid" att lägga ner tiden jag har kvar på mig själv och ingen annan. Problem och bekymmer väger så jävla tungt just nu av stress. Beslut hit och dit och jag känner att det är inget jag pallar....
Folk som känner mig, och då menar jag VERKLIGEN känner mig bör veta att detta är inte lätt för mig. De bör veta vad jag gått igenom och går igenom hela tiden, de bör ha hänsyn till det och stötta mig istället för att själpa mig.
Jag känner mig helt slut idag fast jag precis har vaknat. Har nog haft själaflykt i natt. Händer lite då och då... Nu ska jag klä på mig och cykla ner till jobbet. Har heldag idag och i morgon, sen är jag ÄNTLIGEN ledig. Det längtar jag till som bara den, (även om jag älskar mitt jobb och skulle kunna bo där) då ska jag inte göra någonting alls. Bara ta det lungt och vila upp mig. Kanske packa lite flytt.
Just nu saknar jag Emma, det hade varit så skönt att kunna sitta i timmar och bara snacka med henne just nu. Hon förstår mig på alla sätt och vis och jag tror fan inte det finns nån som ger mig så bra svar som hon.
Btw. Förstår jag inte hur folk tänker när man säger att man inte orkar prata/diskutera om nått och ändå försöker de prucka på en med en massa snack och försök om att diskutera... så ohänsynslöst till någon som verkligen har noll energi kvar... :(
Puss från Tuss!
Kommentarer
Trackback
