kaos

Jag är tvungen att skriva av mig.

Hur kan du få mig att tro en sådan sak? Jag trodde att du skulle finnas vid min sida för alltid! Att det var menat så?! Du sköt upp samtalet hela tiden och jag lät mig själv tro att allt var så bra och att det bara kunde bli bättre, men det är fan inte bättre, det är snarare sämre nu. Hur i helvete ska jag klara mig helt jävla ensam nu då?!

Jag klarar inte av det... tanken får mig att vilja gräva ner mig under jorden.... jag trodde du skulle vara den där tryggheten som jag BARA känner hos dig!...... föralltid!!!

Tankarna bara flyger omkring helt kaosartat i huvudet på mig nu, vad ska jag känna, vad ska jag göra, vad ska jag tycka, vilken väg går jag nu? Vem möter upp mig längst vägen... vem räddar mig från ensamheten, tomheten, sårbarheten, hålet?!

VAD FAN SKA JAG GÖRA NU DÅ?! Det var ju bara Dig jag ville vandra med!

:'(

Kommentarer
Postat av: olof

jag finns ju kvar som din trygghet för alltid även om vi knappt hörs längre.. Men vandra med mig kan du göra sötnos bra hojta så...

2010-03-18 @ 23:32:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0