Bacillskräck till fasa.
Det är inte kul att gå varje dag och vara livrädd och på helspänn för att man KAN RÅKA BLI sjuk. Varje person man träffar gör en skeptisk. Vill inte må såhär mer för jag mår SJUKLIGT dåligt av detta tillstånd, och nej, det är inte friskt - jag VET det.
Tur att det finns folk som försöker förstå mitt tillstånd och anpassar sig efter mig. Som spritar händerna för att lugna mig, hostar och nyser i armvecket osv. Men så finns det ju folk som hostar rakt ut... ;) haha.. behöver jag säga ett namn?! :P gör inget dock för jag vet att hon inte är sjuk.
Ska försöka övervinna rädslan genom att utsätta mig för sån miljö. Dvs tänkte ge mig ut på öppet vatten - Tuna park!
Igår när jag var och handlade så sa en kassapersonal till en annan "Erika fick ju gå hem för hennes mage ville inte må så bra som hon ville.. usch jag är jätterädd för magsjukan" KUL- Jag ville typ PANIK springa ut därifrån.
Och i går kände jag mig så sjukt ensam... ringde alla mina vänner.... ingen svara, smsade alla typ... ingen hade tid eller ville eller orkade eller kunde. Till slut hittade jag ljuset i tunneln! Tack kära hjärtat! <3
Hursomhelst... nu ska jag tvätta ansiktet sen ska vi iväg... Jobbet kallar 16-19 :)
Puss från Tuss.