Tuss

Jag vill skriva ett inlägg om den känslan jag känner mest inom mig just nu. En känsla som inte ska finnas där egentligen, enligt mitt horoskop. Det stod till exempel att jag skulle vara i centrum och att många vänner som inte funnits där på länge skulle lägga märke till mig och höra av sig osv. HAH! Ofta de har gjort det. Jo, Elin hörde av sig och det blev jag jätteglad för, men ni andra då? Vet jag att ni finns där för mig, om ni inte hör av er?! Förlåt mig om nån blir sårad men jag känner att jag behöver skriva detta...

Man har kompisar  och så har man vänner. Jag börjar känna att jag inte vet vad jag har, är jag verkligen så himla misslyckad och tråkig som person att ni inte ens kan slänga iväg ett litet sms och höra hur det är? Är det så jobbigt, att ta kanske 5 sekunder av era liv och skicka iväg en liten text eller slå en signal? Det känns som att jag måste ta det steget hela tiden. Annars är det bara tyst... Ja, jag kan höra av mig jag också, men ibland vill man kanske bli lite överasskad och glad av att ens nära och kära hör av sig frivilligt...


Ja, jag känner mig himla ensam inombords. Och jag saknar er...
Jag börjar nästan gråta nu.

Vet inte vad jag hade gjort nu om jag inte hade haft Sandra (som jag förövrigt har saknat ovanligt starkt och mycket idag, och som jag fortfarande saknar asmycket!) Hon verkar vara den enda som vill höra av sig, även om det idag har varit ganska mycket i huvudet på henne, och även fast hon den senaste veckan inte haft så mycket tid på vardagarna, så vet jag att hon älskar mig och gör så gott hon kan, och det uppskattar jag! För jag vet att jag får den kärlek jag behöver av henne sen när veckan är slut ändå. <3


Seriöst. Är jag inte värd någonting?





Ni kan väl åtminstånde lämna en kommentar om ni läser min blogg? Eller är det också för jobbigt? :(